“Rättvisa” – hur får (S) det att gå ihop när partiet har politiker i Malmö som är anklagade för antisemitism?

“Frihet kräver rättvisa” – hur får det Socialdemokratiska partiet det slagordet att gå ihop när man har (S)-politiker i Malmö som är anklagade för antisemitism?

Eller gäller inte “rättvisa” för judar?



Willy Silberstein om Gina Dirawi, Adrian Kaba, Sveriges Television och om den rädsla som Malmös judar bär på



Utdrag

Svenska judehatet har fått ny skepnad

För några dagar sedan gjorde Gina Dirawi, som ska leda nästa schlagerfinal för SVT, bort sig. Hon rekommenderade Lasse Wilhelmsons bok “Är världen upp och ner?” som kvällsläsning.
Wilhelmson är en av Sveriges mer rabiata judehatare. Han skriver om en judisk sammansvärjning.

Judar styr världsekonomin, judar styr media, detta är fundament inom den klassiska antisemitismen.

Judeförföljelser genom historien bör, enligt Wilhelmson, ses som omgivningens naturliga reaktion på judarnas manipulativa natur.
Wilhelmson ifrågasätter Förintelsen. Nazisterna reagerade bara på en “judisk krigsförklaring”, förklarar han, och siffran sex miljoner mördade är ett påhitt.

Gina Dirawi bad om ursäkt för sitt lästips. Det gläder mig.
Mer oroande är reaktionen från hennes uppdragsgivare, Sveriges Television.

SVT:s programchef i Malmö, Petter Bragée, sade enligt DN att så länge “det hon (Gina Dirawi) skriver inte strider mot våra principer och demokratiska värderingar har vi inga åsikter om det”.
Är det allt ett av Sveriges viktigaste medieföretag kan prestera? Att tips om en bok av en man som ifrågasätter Förintelsen “inte strider mot våra principer”?

Även inom socialdemokratin har judehatet smugit sig in.
I Malmös kommunstyrelse sitter socialdemokraten Adrian Kaba. Han är därmed en inflytelserik person.

Tidigare i år skrev han i tidskriften Tro och politik att det finns “en judisk-europeisk högerextrem sammansvärjning”, och försökte därmed tillskriva judar som kollektiv en avgörande och konspiratorisk roll bakom samtida rasistiska strömningar i Europa.

Detta kan alltså sägas av en ledamot av kommunstyrelsen i Malmö. Han fick visserligen lämna uppdraget för Tro och politik. Men kan verkligen Sveriges största parti tolerera att någon, som använder klassiska judehatande argument, får fortsätta att företräda partiet i en av landets större städer?

Bland judar i Malmö finns många som är rädda att visa sin judiska identitet. Rabbinen i Malmö är en av dem som fått vänja sig vid trakasserier, hot och spottloskor.

Detta i en stad där en ledande socialdemokratisk politiker torgfört klassisk antisemitism. Fortsättning