“Blondinbella” alias Isabella Löwengrip sprider lögner om Israel och Jenin

Operation Defensive Shield i Jenin 2002 pågick mellan den 29 mars och 21 april.

Vad gällde saken: Syftet var att försvaga terrornätverk inom flyktinglägret i Jenin. Amnesty International köpte till en början de palestinska lögnerna om att en massaker hade begåtts, men senare gjorde Amnesty International det moraliskt korrekta och erkände att det INTE var en massaker i Jenin, vilket Blondinbella nu sprider helt felaktigt.

Nedan följer ett utdrag av frilansskribenten Lennart Persson som har gjort en djupgående analys och med hänvisning till många referenser vad som skedde i Jenin. Läs gärna igenom hela rapporten då den är lättläst och snabbt får du en överblick. Till hela rapporten –>

Först dock kort om hur Blondinbella uttrycker sig i sitt blogginlägg igår:

Påstående: “jäkla monster Israel har varit. Massakrerar barn och oskyldiga.”
Fakta: T.o.m. Amnesty Internationial hävdar att det inte rörde sig om en massaker i Jenin – läs nedanstående text för att läsa mer om hur palestinska terrorister utnyttjade civila palestinska kvinnor och barn som mänskliga sköldar och tvingade kvinnor att utlösa minfällor.

Påstående: “En av anledningarna till att jag lämnade MUF var att dåvarande ordförande kritiserade Ship To Gaza vilket jag blev rasande över.”
Fakta: Förmodligen refererar hon till det klarsynta uttalandet från den tidigare MUF-ordföranden Niklas Wykman som under 2010 skrev på sin Facebook-sida bland annat: ”Bra att Hamas nu inte får det besök de hade förväntat sig. Hamas förtrycker och förföljer gazaborna samtidigt som de överst på dagordningen har att utrota Israel. Ship to Gaza är nyttiga idioter, terrorister och ideologiskt drivna israelutrotare.”
—

Utdrag från Lennart Persson rapport “JENIN – sanningar och lögner
- Du kan ladda ner hela rapporten via: http://www.israeler.com/jenin_sanningar_och_logner_2002.doc

I Jenins flyktingläger, vilket är ca 600 x 615 meter stort, hade en omfattande terrorverksamhet vuxit fram och åsamkat Israel avsevärda förluster i människoliv. Syftet med operationen var att förhindra fortsatt terrorverksamhet. Vanligtvis hade missilbeskjutning från luften använts som strategi för att spara soldaters liv. Så var inte fallet här. Soldaterna gick från hus till hus, och möttes av människor med sprängämnen runt kroppen samt minerade hus och gator. Det blev en våldsam och blodig strid, 23 israeliska soldater miste livet, 52 palestinier dödades varav omkring 10 oskyldiga civila. Antalet döda är osäkert eftersom olika organisationer har rapporterat siffror med stor variation.

Palestinierna började tala om massaker. Journalister över hela världen mottog budskapet utan att kontrollera sanningshalten. Rapporterna kom från palestinier i lägret. Uppgifterna kontrollerades aldrig. Israels version av händelserna efterfrågades inte trots att israelerna minutiöst hade dokumenterat striden.

Efter några dagar tilläts journalister att komma in i lägret. Det visade sig då bl.a. att den yta som hade de största skadorna ”det såg ut som en jordbävning”, var ca 100×100 m. All förstörelse lades på Israels ansvar, trots att terroristledare hade berättat hur de sprängde sina egna hus. Ett stort antal terroristledare arresterades, ett 10-tal ungdomar som hade spelat in sin avskedsvideo och var redo att begå självmordsattacker i Israel stoppades.

Det var två strider som utkämpades i Jenins flyktingläger. Förutom själva operationen utkämpades också ett mediakrig om världsopinionen. Sällan har så många erfarna journalister rapporterat så olika från en och samma händelse. Deras arbete måste vara att hålla isär fakta och lögn, och att rätt värdera det som hävdas i en konflikt.

Så länge våldet fortsätter mellan israeler och palestinier, kommer också debatten om vad som hände i Jenin under dessa dagar att fortsätta. Kanske det är så att palestinierna ville att Jenin skulle bli en plats för myter, hämnd och hat. Israel ville ha slut på våldet som kom från Jenins flyktingläger.

I Jenin och dess omgivning var Hamas ansvarigt för genomförandet av ett antal självmordsattacker inne i Israel, bland annat dem som inträffade i Haifa den 31 mars 2002, då 15 israeler dödades. Hamas nätverk i Jenin samverkade med många olika operationella element inom Hamas-rörelsen, och som med dess ledarskap utomlands. Detta nätverk led allvarlig skada när det israeliska försvaret i Tubas, den 5 april 2002, dödade 6 av Hamas ledande aktörer, däribland Qis Adwan. Han var chef för Hamas i Jenin och ledde självmordsattacker i Israel i vilka dussintals israeler dödades, samt Sa’ed Awad, ledare för QASSAM-2 raketprojektet i Samarien. Den senares död innebar ett hårt slag mot raketproduktionen i Samarien.

Omfattningen och kraften i terrorns infrastruktur i Jenin, i dess flyktingläger och de närbelägna byarna visade sig tydligt under Operation Defensiv Shield. De intensiva striderna i flyktinglägret medförde stora förluster för det israeliska försvaret. Den stora mängden av vapen, sprängämnesfabrik samt antalet arresterade eller dödade ledare och yngre aktivister, är ett bevis för den omfattande terrorinfrastrukturen i Jenin och dess omgivning.

Till skillnad från andra städer, stannade högt rankade PIJ-terrorister kvar i lägret och kämpade envist mot de israeliska soldaterna. Deras instruktioner var klara: De fick inte till något pris kapitulera och de måste spilla så mycket israeliskt blod som möjligt.

Terroristerna, förvandlade lägret till sin befästning på ett cyniskt sätt, och använde sig av den lokala civila befolkningen som skydd. De opererade i små grupper inifrån bebodda hus, väl medvetna om att detta skulle få israelerna att visa återhållsamhet. Samtidigt var palestinierna medvetna om att allvarliga förluster bland civilbefolkningen skulle komma att skada Israels anseende och leda till ökad internationellt tryck på dem. Det fanns omkring 1500 civila kvar i lägret under striden.

I den Fjärde Genevekonventionen, Part. 3, Sec. 1, Article 28 och 29 står att ett legitimt mål för en krigshandling inte kan garanteras immunitet för att det befinner sig i en skyddad omgivning, det vill säga bland civilbefolkningen i flyktinglägret. Konventionen fastslår att ansvaret för den civila befolkningen och dess säkerhet i lägret ligger hos de palestinska terroristerna och inte hos den israeliska försvarsmakten.

Palestinierna aktiverade sprängladdningar, som förstörde hem och egendom för civilbefolkningen. Thabet Mardawi, en högt rankad chef inom PIJ, medgav under förhör att han under striderna med israeliska soldater i Jenins flyktingläger hade sprängt gascylindrar vilka förstörde hem där civila fortfarande bodde.

En israelisk reservist berättar

När han blev kallad till armen informerades han om att de skulle gå in i självmordsbombarnas huvudsäte och strida mot terroristerna i Jenins flyktingläger. Vid den förberedande briefingen var de första tankarna moraliska frågor. De skulle strida i ett mycket tättbefolkat område. Hur skulle de agera vid sammanstötning med terrorister som gömmer sig bakom kvinnor och barn? Vad händer om de blir beskjutna från bebodda hus eller moskéer? Den som informerade betonade just dessa problem, medan hans kollegor talade om att på alla sätt undvika att skada civila.
Ingen annan arme skulle sträcka sig så långt. Inte USA. De bombar från hög höjd i Afghanistan eller NATO med dess urskillningslösa bombningar i Serbien. Trots att Israel riskerade stora förluster prioriterade israelerna en hög stridsmoral.

Bland palestinierna deltog kvinnor och barn i striden. De hjälpte till att förbereda, eller till och med utlösa minfällor. I andra fall, trängde terrorister in i hus och lät en kvinna eller ett barn öppna dörren för israeliska soldater som närmade sig för att få dem att tveka så länge att terroristerna hann skjuta först. Denna motvilja att skada fientliga civila kostade åtskilliga israeliska soldaters liv. Men den förhärskande attityden var att detta var det rätta sättet för den israeliska armén att agera.

Vid en incident, blev israeliska soldater beskjutna av en palestinsk krypskytt som fanns i minareten i en moské. Den enkla lösningen hade varit att förstöra minareten från luften. Detta avslogs på grund av risken att skada en helig plats. Istället användes en riskfylld taktik; en israelisk krypskytt positionerades för att ensam oskadliggöra terroristen. Vid ett annat tillfälle var terrorister stationerade i UNRWA:s byggnader, och använde dem som skydd när de sköt på israeliska soldater.

Striden i Jenin var inte likt något israelerna hade erfarit tidigare. Gatorna var dödligt apterade. Varje gränd var minapterad och varje skyddad plats var omringad av krypskyttar. Fienden bar inte uniform och var uppblandad med den civila befolkningen. Självmordsbombare strövade runt på gatorna och varje civil person man mötte var en potentiell mänsklig bomb. Israeliska soldater undvek att exponera sig genom att förflytta sig efter väggarna, från byggnad till byggnad vilka kunde vara apterade med bomber på insidan.

Många av skadorna åstadkoms av terroristerna själva. De försåtminerade byggnaderna i hopp om att spränga dem tillsammans med israeliska soldater. Vid ett och samma tillfälle lyckades terroristerna döda 13 israeliska soldater.

En palestinsk ”bombtillverkare” (ingenjör) berättar.
En terrorist som sysslade med tillverkning av bomber berättade för journalisten Jonathan Cook om det stora slaget i Jenin. Han är medlem av islamiska Jihad, ca 25 år och kallas Omar.

Han berättade, att av hans grupp på ca 30 terrorister, lyckades 4 fly från Jenin. De övriga blev dödade under striden. Han och hans medarbetare var bäst förberedda av alla i lägret och började tidigt arbeta på sin plan: Att lura in israeliska soldater i fällor för att sedan spränga dem i luften.

Omar hade tillsammans med andra bombtillverkare tillverkat hundratals explosiva anordningar och noggrant valt ut var de skulle placeras.

”Vi hade mer än 50 hus försåtminerade i lägret sade han. Vi valde gamla och tomma hus och hus där efterlysta personer bodde, eftersom vi visste att israelerna skulle fråga efter dem.

Vi skar av längder av vattenledningsrör och packade dem med sprängmedel och spikar. Sedan placerade vi dem med ca 4 meters mellanrum i husen – under skåp, diskbänkar och i soffor.”

Terroristerna hoppades oskadliggöra israelernas tanks med kraftigare bomber placerade inuti soptunnor på gatan. Ytterligare bomber placerades i efterlysta mäns bilar. Kopplade till wirar kunde bomberna fjärrutlösas med bilbatterier som strömkällor.

Omar förklarar också hur det gick till när 13 israeliska soldater blev dödade. ”De blev lurade där”, sade han. ”Vi slutade alla att skjuta och kvinnorna gick ut för att säga till soldaterna att vi hade slut på ammunition och hade lämnat området. Kvinnorna varnade sedan terroristerna när soldaterna nådde det försåtminerade området.
När de äldre officerarna insåg vad som hade hänt, ropade de att de ville ha omedelbart eldupphör. Vi lät dem återförenas med sina män och sedan öppnade vi eld. Vissa av soldaterna var så chockade och frustrerade att de sprang rakt mot oss.”

Rykten om massgravar
Enligt obekräftade rykten skall det finnas 2 massgravar, en i Jenins flyktingläger och en i Jordandalen.

Den israeliska försvarsmakten rapporterar hur de iakttagit palestinierna när de flyttat kroppar av personer som dött innan den israeliska operationen inleddes. Kroppar flyttades från gravar på kyrkogården vid regeringens sjukhus i Jenin till en större grav, nära den gamla kyrkogården. Denna grav innehöll från början 26 kroppar. Palestinierna grävde upp den och lade dit ytterligare så många kroppar att summan blev 50. Genom sådana bedrägerier tänkte palestinierna påvisa ett större antal dödade och större skador än vad som verkligen var fallet.

Inom ramen för det palestinska propagandakriget bildade palestinierna en kommitté, vars uppgift var att ”förbereda lägret” för FN-kommissionens ankomst. Denna kommitté tvekade inte att använda sig av bedrägerier och bluff.

I samma syfte stoppade medlemmar av den Palestinska Myndigheten sökandet efter döda kroppar. De skulle helt enkelt hittas i FN-kommissionens närvaro. Det är under sådana omständigheter inte konstigt att lik kunde iakttas och att en viss liklukt kunde kännas.

Palestiniernas försökte förstora plågan att leva i lägret i FN: s ögon. Palestinska kommittén, hyrde lägenheter i centrala Jenin för de innevånare från flyktinglägret vars hus av olika anledningar hade raserats. Samtidigt fick dessa innevånare order att gå tillbaka till flyktinglägret. De skulle bo i tält under den tid FN-kommissionen skulle vara där.

Det är också känt att innevånarna fick order att stoppa reparationerna av förstörda hus och ”rekonstruera” de skadade husen så FN: s sanningskommission skulle se förstörelsen.

En annan uppmaning lägrets innevånare fick var att gömma varje möjligt tecken på militära bevis under FN-kommissionens besök i lägret. Det gällde bland annat uniformer och vapen. Dessutom fick de inte utföra eller delta i någon form av militär aktivitet, så länge FN-kommissionen fanns i lägret. Det är också känt att 70 palestinier som deltog i striderna har stannat kvar i lägret och är i livet. Dessa deklarerade att de inte skall visa sin närvaro eller utföra någon militär aktivitet under FN-kommissionens närvaro.