Ett Wallenbergår väl värt att minnas

Ett val fanns det också för Raoul Wallenberg – även om han uttryckte motsatsen. Från juli 1944 till januari räddade han och hans medarbetare tiotusentals liv, men han förlorade sitt eget.

”För mig finns inget annat val” är titeln på den vandringsutställning om Raoul Wallenberg, som varit en del av Wallenbergåret till minne av att det gått 100 år sedan hans födelse.

Under minnesåret har det kommit två biografier som fördjupar bilden av Wallenberg och hans medarbetares räddningsarbete för att i krigets Budapest förse judar med svenska skyddspass och ordna med skyddade boenden. Bilden av hur förbisedd han varit i Sverige har också blivit tydligare.

En läromedelsundersökning som har gjorts visar att Wallenberg bara nämns i åtta av de 23 läroböcker för gymnasiet som har granskats. Bara i två är han viktigare än ett par meningar och endast en ger en mer utförlig redovisning av hans gärning. I högstadiet är han omnämnd i en av nio böcker.

Men att Wallenberg får ta plats handlar inte bara om att hedra minnet av en svensk hjälte, utan också – och det har också varit ett underliggande tema för minnesåret – att verka för tolerans och mot främlingsfientlighet och antisemitism. I Sverige. I världen. På så sätt tillhör Raoul Wallenberg också framtiden.

Wallenbergs modiga gärning för att rädda judar undan nazisterna har stått i fokus under minnesåret, men året har också varit en påminnelse om hans öde. Bortförd, försvunnen och sannolikt avrättad i kommunismens Sovjetunionen. Övergiven och sviken av den svenska regeringen och sedan närmast bortglömd. Därför är det också viktigt att den svenska delen av historien har varit en del av minnesåret – och att det nu finns ett påminnande konstverk utanför entrén till Arvfurstens palats.

Ovanstående text var ett utdrag från en artikel i SvD – läs hela artikeln här